MAN ÄR VÄL ALLTID SUGEN PÅ SUBBEMACKA OCH FIKA?

 
Min röst är nära på obefintlig och ändå är jag så pratsjuk att jag vet då inte vad. Tinnitus ekar dessutom i mitt högra öra...får alltid så när jag blir det minsta förkyld! Annars då, kortdag och det kändes allt bra underbart. Det blev Subway med Amanda och Tina för en smarrig lunch sedan lämnade Tina oss, så jag och Amanda satt oss och pluggade (FAKTISKT) på Lilla Mari.

Sedan 'tränade' jag och Nico våra gullungar som är busigare än alla busfrön i världen. Vårt försök till att få dem att klättra slutade i judo/brottning/kittelkrig på mattan. Man kan inte låta bli att bli på bra humör av dom där små liven!

NU: Mot Emiiiiiiil

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0