annaenmark

27 januari 1992 låg mamma i värkar på BB, tidigare under dagen hade hon sagt 'Det spelar ingen roll om det är en kille eller en tjej, om hon/han är smal eller tjock, blond eller svarthårig, ful eller söt - bara hon/han inte är rödhårig!'. Och tror ni inte att när jag tittar ut i världen är det med illrött hår på knoppen. Mammas första tanke: 'Tur att Domus har hårfärg'. Kanske inte så konstigt att jag inte längre har rött hår utan ständigt färgar det brunt?

Nej, trots mitt röda svall hittade jag mig en allra bästa vän - Nina Bergström. Vi var de kanske busigaste och jävligaste ungarna på jorden. När vi gick på Ugglebo lyckades vi komma över en sax, vilket ledde till att vi båda fick mer eller mindre en snaggad frisyr. När vi blivit året äldre och gick i förskolan började jag och Nina umgås med Louise Sundqvist. Lollo kom från en by vid Byske och var en gullig liten flicka som aldrig sagt en svordom i hela sitt liv. Efter att ha mött oss var det andra bullar som gällde. När vi tre var i farten kunde precis a-l-l-t-i-n-g hända - på förskolan klistrade vi fast gardiner i väggarna, hällde ut andras halsband i brunnar, rymde till Rimi och listan kan göras på tok för lång.

Men jag var inte bara en spänningslysten liten unge, jag var även otroligt snäll i mina tidiga år! Favoritdagen i veckan var den så kallade 'Farmor-dagen', då fick jag stanna hemma från dagis för att spela spel och äta bullar hela dagen med farmor. Något annat jag älskade var att sjunga visor (ni som känner mig vet att det var synd om stackarn, med tanke på min 'vackra' stämma), berätta sagor och i allmänhet ta hand om min lillasyster. Se där, lite snäll och gullig var jag allt!