Walk to the world where nobody has been before.



Jag ställde väckarn på tio idag. Men när jag tittade ut genom fönstret och såg att himmlen var täckt av moln kröp jag ner under täcket igen. Vid elvatiden tog jag mig däremot upp utan problem och nu tror jag minsann att det snart bär av på en joggingtur. Känns tungt men nyttigt. Och eftersom jag inte tränat på ungefär hela sommern känns det bra att fara ut på en liten vända. Puss gullungar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0